Offentlig och privat samverkan för ett starkare totalförsvar

Insight

Sammanfattning

Sveriges totalförsvar är beroende av att samhällsviktiga verksamheter kan fortsätta fungera även under mycket svåra förhållanden. En betydande del av samhällets samlade förmåga finns inom näringslivet, genom företag som producerar, levererar och upprätthåller varor och tjänster som är avgörande för både samhällets funktionalitet och totalförsvarets behov.

Uppbyggnaden av det civila försvaret ställer därför krav på ett nära och fungerande samspel mellan offentliga och privata aktörer. Gemensamma ambitioner behöver omsättas i tydliga ansvarsförhållanden, långsiktiga prioriteringar och konkreta åtgärder. Förmågan behöver också utvecklas inom de organisationer som tillsammans bär upp samhällets viktiga funktioner.

Det förutsätter att beredskap behandlas som en integrerad del av verksamhetens ledning och styrning, med ansvar och delaktighet genom hela organisationen.

Sverige befinner sig i en omfattande uppbyggnad av det civila försvaret. Ambitionsnivån har höjts, resurser tillförs och arbetet med att stärka samhällets motståndskraft har fått en tydligare plats på såväl politisk som organisatorisk nivå.

I rapporten Förmågan inom det civila försvaret 2026 konstaterar Myndigheten för civilt försvar att utvecklingen går framåt. Fler aktörer planerar och genomför åtgärder med utgångspunkt i höjd beredskap och krig. Myndigheten framhåller också att engagemanget på ledningsnivå har ökat, men att förmågeutvecklingen behöver fortsätta och takten höjas.

För att uppbyggnaden ska ge avsedd effekt behöver planeringen utgå från hur samhällets funktioner faktiskt är organiserade. Offentliga verksamheter och privata företag ingår i komplexa system av beroenden där en störning hos en aktör snabbt kan få konsekvenser för andra.

Från ambition till förmåga

En kommun kan exempelvis ansvara för att samhällsviktiga tjänster upprätthålls, medan delar av verksamheten utförs av privata leverantörer. Leverantörerna är i sin tur beroende av fungerande transporter, energiförsörjning, digital infrastruktur, personal och underleverantörer. Liknande beroendekedjor återfinns inom stora delar av samhället.

Förmågan att upprätthålla samhällsviktig verksamhet behöver därför analyseras utifrån hela leveranskedjan. Risk- och sårbarhetsanalyser och kontinuitetshantering är centrala verktyg för att identifiera kritiska beroenden, bedöma konsekvenser och prioritera åtgärder. Arbetet behöver bedrivas både inom och mellan organisationer.

Att stärka det civila försvaret handlar därmed om att utveckla förmåga i ett sammanhängande system, där den enskilda organisationens beredskap påverkar och påverkas av andra aktörers förutsättningar.

Vad krävs för att stärka det civila försvaret på riktigt?

En grundläggande förutsättning är tydlighet kring ansvar, förväntningar och gemensamma prioriteringar.

Ansvarsprincipen är en viktig utgångspunkt i det svenska beredskapssystemet. Den innebär att den som ansvarar för en verksamhet under normala förhållanden som utgångspunkt behåller ansvaret även vid samhällsstörningar. För offentliga aktörer innebär det att verksamhetsansvaret kvarstår även när delar av utförandet sker genom privata leverantörer. Företagens skyldigheter formas i sin tur av tillämplig lagstiftning, avtal och verksamhetens förutsättningar.

Försvarsberedningen har uppmärksammat att avtal med privata utförare är nödvändiga men inte tillräckliga för att säkerställa verksamhet under höjd beredskap och krig. Det krävs också praktiska förutsättningar för att leverantörerna ska kunna fullfölja sina uppdrag.

Här blir samverkan avgörande. Offentliga aktörer behöver förstå näringslivets förutsättningar, kapacitet och begränsningar. Företagen behöver i sin tur förstå vilken betydelse deras verksamhet har i ett större sammanhang och vilka behov som kan uppstå under höjd beredskap.

Förberedelserna behöver omfatta frågor som inte kan lösas av en enskild aktör. Hur ska begränsade resurser prioriteras när flera samhällsviktiga verksamheter är beroende av samma leverantör? Vilken kapacitet behöver säkerställas i förväg? Hur påverkas leveransförmågan om personal, transporter eller andra kritiska resurser inte finns tillgängliga?

Frågorna behöver hanteras genom gemensam planering och dialog. Den faktiska förmågan kan sedan utvecklas och prövas genom exempelvis gemensamma övningar och uppföljning av identifierade sårbarheter.

Uppbyggnaden av det civila försvaret behöver präglas av strategiska och långsiktiga prioriteringar. Enstaka insatser kan vara nödvändiga för att hantera akuta brister, men en hållbar förmågeutveckling förutsätter systematik, kontinuitet och uppföljning.

Långsiktighet kräver också förutsägbarhet. För företag kan beredskapsåtgärder innebära investeringar i lagerhållning, reservkapacitet, kompetens, tekniska lösningar eller förändrade leveranskedjor. För att sådana åtaganden ska kunna planeras och genomföras behövs tydliga förväntningar och rimliga ekonomiska och avtalsmässiga förutsättningar.

Riksrevisionen har i sin granskning av det civila försvarets uppbyggnad pekat på brister i den statliga styrningen, bland annat vad gäller ansvarsfördelning, långsiktig finansiering och näringslivets involvering. I en rättsvetenskaplig analys för SNS uppmärksammas hur otydliga rättsliga förutsättningar riskerar att försvaga företagens incitament att investera långsiktigt i beredskap. Även Svenskt Näringsliv har lyft behovet av tydligare ramverk och bättre samordning för att företag ska kunna ingå och upprätthålla beredskapsavtal.

Sammantaget pekar underlagen på behovet av att utveckla former för samverkan som ger offentliga och privata aktörer bättre förutsättningar att planera, prioritera och investera med ett långsiktigt perspektiv.

Långsiktighet och tydliga planeringsförutsättningar

Hur blir civilt försvar en angelägenhet för hela organisationen?

Beredskap berör verksamhetens grundläggande förutsättningar: människor, resurser, leveranser, informationsflöden, beslutsfattande och förmågan att fortsätta fungera under störda förhållanden.

Arbetet behöver därför vara förankrat i ledningen och integrerat i organisationens ordinarie styrning, planering och uppföljning. Det gäller inom såväl offentliga verksamheter som privata företag.

Specialistkompetens inom exempelvis säkerhet, riskhantering och beredskap är en viktig förutsättning för att utveckla arbetet. Den organisatoriska förmågan är emellertid beroende av att kunskap och ansvar omsätts i verksamhetens olika delar.

Ledningen behöver säkerställa att risker och beroenden får genomslag i strategiska beslut och resursprioriteringar. Chefer behöver förstå vilka delar av verksamheten som är kritiska och vilka förutsättningar som krävs för att upprätthålla dem. Medarbetare behöver känna till sina roller, förstå verksamhetens prioriteringar och ha förutsättningar att agera när ordinarie arbetssätt inte längre fungerar.

Genom att integrera beredskap i befintliga strukturer skapas bättre förutsättningar för ett sammanhängande och uthålligt arbete. Utbildning och övning ger organisationen möjlighet att pröva sina förberedelser och identifiera behov av förbättringar.

När hela organisationen förstår sin roll och sitt ansvar stärks också förutsättningarna att bidra till den gemensamma förmågan.

Strategiska slutsatser

Utvecklingen av Sveriges civila försvar kräver att offentliga och privata aktörer stärker både den egna och den gemensamma förmågan. Mot bakgrund av de identifierade utmaningarna ser AddContext fyra områden som särskilt betydelsefulla:

Planeringen behöver omfatta de aktörer, resurser och leveranskedjor som krävs för att samhällsviktig verksamhet ska fungera.
Varje aktör behöver förstå sitt ansvar, samtidigt som gemensamma beroenden och förväntningar hanteras genom samverkan, planering och relevanta överenskommelser.
Beredskapsåtgärder behöver grundas i analyserade behov, följas upp och prövas för att säkerställa att de ger avsedd effekt.
Ledning, chefer och medarbetare behöver involveras så att beredskapsarbetet blir en naturlig del av organisationens ansvar och arbetssätt.